Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var sysselsatt härmed, och utom hela skaran af
trälar, fanns aldrig mindre än hundra män hemma
på gården.
Och allas vänskap vann han; allas med hvilka
han kom i beröring. Därtill bidrog framför allt hans
intagande väsende. Han var hugstor, det framlyste
både i tanke och handling, men därjemte egde han
en för dessa tider ovanlig godhet och mildhet, som
gjorde honom i ordets egentliga bemärkelse vänsäll.
Detta visade sig på hans finnfärder, där det
visserligen var nödvändigt att injaga skräck, men där
också mycket lät sig vinnas med godhet.
Första vintern — det var vintern 872—873 —
drog Thorolf upp till fjälls med ett följe af nittio
män. Redan detta väckte uppseende. Man var ej
van att se konungens män komma dragande med mer
än på sin höjd trettio män. Thorolf medförde också
köpmansvaror, hvarigenom han lättare lockade
fin-name till sig. Han höll köpstämma med dem, och
på det sättet kunde han lättare få ut skatten. På
det hela taget, heter det, gick också allt för sig i
godo och vänskap.
Hela Finnmarken genomströfvades ända till de
yttersta gränserna mot öster. Där fick man höra,
att män från Gårdarike*) tagit sig för att draga in
*) Ryssland. De kallas i sagan Kylfingar och voro sannolikt
afkomlingar af de gamla ryssarne, hvilka redan börjat genom
blandningen med slavema bryta på deras tungomål. De »kylfdu till
ordanna» som det heter, hvaraf måhända de fått sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
