Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afton vid bryggan i Furusund. Då, när vi som
minst anade någon fara, kommo beväpnade män
öfver oss och förde oss bundna i land, där vi måste
se på, huru dina fiender seglade bort med ditt skepp.»
»Och männen, som togo mitt skepp...?»
»Männen voro konung Haralds män!»
En dödlig blekhet betäckte vid dessa ord
Tho-rolfs kind. Men icke ett ord sade han. Han vinkade
blott med handen åt Thorgils att fortsätta.
»Jag visste väl», fortsatte denne, »att konungen
icke var dig blid, och när jag sedan sporde mig
omkring i bygden, där vi drogo fram och lånade oss
båtar att komma till din fader, så fick jag veta, hvad
som nu qväljer konung Haralds sinne.»
»Och det är?»
»Det har blifvit honom sagdt, att du vill göra
dig till konung i Finnmarken och Hålogaland, och
finname har du lofvat, att konungens män ej skulle
sätta sin fot bland dem. Hilderides söner kommo
med skatten, men emedan den var efter som de hade
makt till, så studsade konungen öfver, att den var
så obetydlig, och då kommo de fram med sagorna
om dig, huru du tagit skatten förr än de kommit,
och huru du förde dig upp som en konung.»
Det blef tyst i den stora salen, men vreden och
harmen lågade ur allas ögon.
»Du kom till min fader?» sporde slutligen
Thorolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
