Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorgils Gjallande, så Leif och så hela skaran af
stridsvande huskarlar.
Nu blef det en häftig strid, och många af
konungens män föllo.
Men högt öfver konungsmännens hufvuden
svajade konungens märke, och mot detta riktade
Thorolf sin gång, och för hvarje steg han tog framåt,
föll en man bleknande till jorden.
»Så svängdes en gång mitt svärd i Hafrsfjord,
konung Harald», ropade han, och allt närmare kom
han konungen och hans märke.
Nu var han framme. Märkismannen föll för
hans svärd. Konungen själf stod där näst intill,
och hans och Thorolfs blickar möttes. Men i samma
ögonblick föll den väldige kämpen, träffad af en
mängd svärd och spjut.
»Nu kom jag tre steg till korta!» voro hans
sista ord.
Så fort Thorolf fallit, befallde Harald att striden
skulle upphöra. Thorolfs fränder fingo befallning
att sörja för hans och de öfriges begrafning.
Konungen själf lämnade redan följande morgon Sandnäs.
Men hämnden uteblef icke. Quällulf och Skalla-Grim
drogo försorg därom.
De beslöto att flytta till det nyss upptäckta Island
och utrustade om våren 878 tvenne stora fartyg, som
buro trettio beväpnade män hvardera utom qvinnor
och barn och allt deras lösöre. De öfverföllo under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
