Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne mindre marmorlejon ditfördes från Aten af
venetianarnes segrande fältherre Franscesco Morosini.
Han hade det nämnda året intagit Aten och
hade velat som segertrofé därifrån föra Segergudinnan
med det sköna spännet, som då ännu prydde
den vestra frontonen af Partenon. Men denna
marmorgrupp nedstörtade, då den skulle nedtagas, och
föll i stycken, hvarpå fältherren valde de tre
marmorlejonen.
Det största af dessa, det som gifvit oss anledning
att nedskrifva följande lilla historiska berättelse, var
då uppstäldt i Atens hamn, Piræeus. Där hade
det stått sedan långliga tider tillbaka, och stod där
säkert på Perikles tid, d. v. s. i femte århundradet
före Kristus.
Likväl är det icke denna omständighet, som
skänker lejonet för oss svenskar och nordbor i
allmänhet ett så stort intresse. Det är en runristning
på dess båda sidor, en runristning som fanns där,
när venetianarne togo Aten, och som finnes där
ännu, ehuru den år efter år blir allt mera oläslig.
Den som först lade märke till denna runristning på
ett gammalt konststycke från Perikles’ och Phidias’
dagar, och som fann att det verkligen var äkta,
nordiska runor, var en resande svensk, Åkerblad,
som mot slutet af 1700-talet besökte Venedig. Sedan
dess hafva flere lärde sökt tolka den nötta skriften,
men afstått därifrån och förklarat den oläslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
