Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kämpastor gestalt gick på hundra stegs
af-stånd förbi honom. Måhända hade där ännu blifvit
ett envig utkämpadt, om den främmande sett
Ragn-wald lika väl som denne såg honom. Men
händelsen gjorde, att Ragnwald kommit att stanna vid ett
stort stenblock, hvarifrån äfven det skarpaste öga
haft svårt att skilja honom.
Emellertid gick kämpen framåt, och Ragnwald
följde på afstånd efter. Det var tydligen en af
bondehären, det kunde man se på mannens beväpning.
Slutligen stannade han på ett ställe, där som
manfallet varit störst under slaget.
Han böjde sig ned och lyftade varsamt undan
de döda krigarne, som lågo där i alla möjliga
ställningar, liksom sökte äfven han efter någon.
»Här var det dock», mumlade han därUnder
för sig; »här, just här var det, han kom emot mig
och mina raska brorsöner. Hans hugg föllo tunga,
fast de ej beto på min renskinnspels. Eller skulle
jag ännu vara yr i hufvudet efter slaget af Björns
yxhammare. Nå, det minnet må jag väl bära efter
denna dagen, vore det ock hela lifvet igenom. ’Slå
till hunden, Björn’, sade kungen, ’efter jäm ej biter
på honom’, och så flög Björns yxhammare i min
skalle. Men, se . . .»
Mannen fick ögonen på en död konungsman, som
tydligen fått sin bane af ett spjutstyng under brynjan.
»Där ligger du nu, Björn stallare! Så fälla vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
