Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan gällde. Då drog han helt lugnt sitt svärd,
makade undan de småväxta Grekerna och satte sig
på lejonets fotställning.
»Du gör orätt, Asmund», sade han därpå till
väringen, som blifvit afbruten i sin lofliga afsikt att
inhugga runslingan, »du bär dig dumt åt; ser du éj
att du skadar minnesmärket, om du ristar dina runor
på fotställningen. På lejonet själft skall du
inhugga dem.»
Det blixtrade i väringens mörkblå ögon, men
han tvekade, som om han ej rätt förstått höfdingens
mening,
»Fort till verket, Asmund», tillade då Harald,
»och du Asgeir och Thorleif. Men här äro flere
runristare bland oss. Thord och Ivar! Uppl Det
gamla lejonet skall till den senaste eftervärld föra
minnet om oss nordmän, och att vi förde vår vilja
igenom, fast Grekerna förbjödo det.»
Och så ritade Asmund med spetsen af sitt svärd
ut ormslingan och runorna, och så började de hugga,
och snart var allt färdigt.
Där stod på venstra sidan: »Hakon intog i
förening med Ulf och Asmund och örn denna hamn.
Desse män och Harald den höge pålade landets
inbyggare betydliga böter för Grekernas uppror
skull. Dalk förblef nödtvungen i fjärran land; Egil
var på tåget med Ragnar till Ru (manien) och
Armanien.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
