Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på den högra: »Asmund inhögg dessa
runor i förening med Asgeir och Thorleif, Thord och
Ivar på begäran af Harald den höge, fastän
Gre-kerne utgrundade och förbjödo det».
Och som Harald sade, så har det gått.
Lejonet finnes qvar ännu i dag, och på dess sidor
ormslingorna med runorna.
Ett par år därefter — 1043 — utbröt krig
mellan Jaroslawl och kejsaren, och vid samma tid kommo
tidender till Harald, att hans brorsson Magnus blifvit
tagen till konung i fäderneriket.
Då uppsade Harald sin tjenst hos kejsaren, men
blef såsom misstänkt att stå i förbindelse med den
fientlige konungen kastad i fängelse. På ett
äfven-tyrligt sätt räddade han sig och sina kamrater och
lyckades återkomma till Ryssland, där han hos
Jaroslawl hade alla sina under dessa år samlade
oerhörda rikedomar förvarade.
Vid masten på det lilla fartyget, som förde
Harald och hans män öfver Svarta Hafvet åter till
Ryssland, till hans kärestas land, medan vinden
piskade seglet och böljorna skyhögt skummade om
skeppsborden, sjöng Harald en sång till sin Elisifs
lof, som vi ännu hafva i behåll, och som vi tro oss
göra våra läsare ett nöje att här anföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
