Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiftade allt efter mannens olika egenskaper och ätt
— ty att tillhöra en gammal, utmärkt ätt var alltid
ett godt vitsord —, så funnos hos alla vissa
gemensamma drag, hvilka tillhörde folklynnet i allmänhet.
Ett sådant var det att vara en man för sig, att icke
tåla våld och väld, att möta lifvets pröfningar med
samma lugna mod som stormarne och striderna på
den gungande stäfven, när det gällde att ligga i
viking.
>Sig själf sitt rärn, han visste andra skydda,
Och kungasöner växte i hans hydda» —
sjunger skalden om honom, uttryckande därmed å
ena sidan styrkan och fastheten så väl i bondens
enskilda lif som i hans samhällsställning, och å den
andra den nära, omedelbara beröring, hvari han stod
till konungen.
Den tidsbild, som vi här vilja framställa ur en
af vårt brödrarikes yppersta konungars historia, låter
oss skåda den mäktiga gestalten af en svensk bonde,
på hvilken ofvanstående yttrande i alla afseenden
kan tillämpas.
Sedan Norge blifvit samladt till ett rike genom
konung Harald Hårfager, uppstodo efter dennes död
(omkring år 932) många strider och mycken oro
till följd af Haralds oklokhet att skifta riket mellan
sina många söner. Efter trettio års förlopp lyckades
det en hans son att blifva hyllad i större delen af
Norge, hvarpå han och hans bröder drogo genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
