Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prål och egnade sig åt munklifvet, höll i sin
munk-dräkt mässa i Hamburg, begaf sig sedan till Kiel
och uppbyggde där ett kloster. Historieskrifvarne
från det s. k. upplysningens tidehvarf hafva gjort
sig lustige öfver detta den tappre grefvens fromma
nit på gamla dagar. Men det ligger åtminstone lika
nära att antaga, det han, som på så nära håll sett
storheten och makten, äran och anseendet falla
tillsammans och blifva ett intet, — skulle gripas af
sanningen i ordet om allt tings förgänglighet här i
världen. Hans fromhet var icke skenhelighet, utan
frukten af en djup och allvarlig öfvertygelse, äfven
om de former, hvari tiden klädde sin fromhet, icke
öfverensstämma med vår uppfattning af en sann
kristendom. Det var dock ett frivilligt nedläggande
af makten, ett uppoffrande af denna världens goda
för Kristi skull.
Det berättas vidare, att den greflige
barfotamunken en dag gått tiggande omkring på gatorna
i Kiel och burit en kruka mjölk i handen. Då skall
han hafva mött sina båda söner, hvilka kommo
ridande i all sin landsherrliga ståt, omgifne af riddare
och svenner. Sinnet rann då på den gamle grefven,
så att han började skämmas öfver sin förnedring,
och han gömde omsorgsfullt mjölkkrukan under sin
munkkåpa. Men i samma ögonblick vaknade hans
bättre jag och återfick med ens herraväldet. Han
tog fram krukan, men icke nog därmed, han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
