Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung och ärkebiskop och till en del såsom en
följd däraf, som detta giftermål kom till stånd.
Danmarks ärkebiskop Jakob Erlandsen uppträdde
nämligen i sitt fädernesland med påfven Gregorii VII:s
djärfva läror om, att konungamakten såsom
världslig vore underordnad påfven och kyrkan och lånade
sin glans af den, liksom månen sin af solen.
Kyrkans lag ginge framför landets lag, emedan själen,
till hvars frälsning kyrkan är upprättad, gällde för
mer än kroppen. Och på grund häraf stod
ärkebiskopen emot sin konung som hans bittraste fiende.
Konungen var Waldemar Seiers tredje son,
Christ-ofer, och han föll i striden, såsom det sades af förgift,
då han begick Herrans nattvard. Det skedde år 1259.
Konung Christofer hade i sin nöd vändt sig
med bön om hjälp både till Norge och Sverige.
Birger Jarl hade redan hunnit till Blekinge, då
underrättelsen mötte honom om konung Christofers
död. Därefter förändrade sig förhållandena, och
utsikterna för ärkebiskopen ljusnade. Han hade af
Christofer blifvit insatt i fängelse, men frigafs efter
ett par år och fortsatte oafbrutet striden äfven mot
Christofers son Erik och hans moder, Margareta
Spränghäst eller »Svarta Greta», som hon också
kallades till följd af sin mörka hy. Mot dem sökte
ärkebiskopen uppväcka så många fiender han kunde,
och bland dem i första rummet naturligtvis Abels
son, men äfven den svenske jarlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
