Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dissan fann sig böra falla till föga. Hvad konungen
skref, vare sig till de tre munkarne eller till
biskopen, känner man icke. Biskopen hette Nils
König och visar sig för denna tid som en konungen
tillgifven man. Hvad som gör abbedissans
benägenhet för den danske konungen trolig, är den nära
släktskapen dem emellan, enär Christian var
Ingeborgs systerson. Hon var icke heller den enda
qvinna, som stod i hemligt förstånd med fienden,
ehuru icke någon så lycklig tillfällighet bringade
bevisen mot henne i dagen, som fallet var med fru
Brita Olofsdotter (Tott) på Örebro.
Några år därefter var systersonen Sveriges
konung, och samma år tillträder furstinnan åter sitt
kall som Vadstenaklostrets abbedissa, och mellan
henne och konung Christian råder det bästa
förhållande, och Christians svenske vänner, d. v. s.
för-rädame mot konung Carl, finna äfven i henne en
vän, åtminstone om man får döma efter hennes
beteende mot Ture Turesson (Bjelke), förrädaren på
Axevall, hvilken röjdes genom samma tillfällighet,
som störtade den nämnda fru Brita, ehuru herr Ture
lyckades rädda sig med flykten. Denne man erhöll
broderskapsbref af Ingeborg, och att vara »broder»,
naturligtvis »utanför» (ab extra), betraktades som
en stor ära, hvilken eftersöktes af själfva
konun-’ garne. Men det var nu klart, att med den
främmande konungen alla hans vänner och anhängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
