Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bare fienden, som han hade i Danmarks konung,
Christian I, utan äfven mot en inre, som var ännu
farligare, emedan konungen ej ville tro på tillvaron
af någon sådan. Den danske konungen hade hela
Vestergötland i sitt våld, men hade måst draga sig
tillbaka med sin här till Danmark, sedan
Östgöta-allmogen på Holaveden tillfogat honom ett afgörande
nederlag. Men fastän fiendens framgång i
Vestergötland grundade sig på uppenbart förräderi, var
konung Carl så flat eller godtrogen, eller hvad man
nu må kalla detta besynnerliga undseende för ej blott
misstänkta, men röjda och öfverbevisade förrädare,
att han på ett möte i Vadstena nu på hösten skänkte
en bland dem sitt fulla förtroende. Det var herr
Thure Thuresson (Bjelke), hans nära frän de, men
icke för ty en bland hans häftigaste motståndare Ett
manligt och lyckligt beslut fattades väl ock då i
Vadstena, i det att Carl utnämnde en annan af sina
fränder, sitt syskonbarn, den tappre Thord Carlsson
(Bonde), till marsk och gaf honom i uppdrag att
återtaga Vestergötland; men så väl förstod herr
Thure att lägga sina ord, att Carl ansåg honom för
sin fulltrogne vän, uppenbarade för honom sina
planer i afseende på återvinnandet af Vestergötland
och skref till och med till Thord Bonde, »att han
icke skulle företaga något af vikt, utan att
dessförinnan samråda med herr Thure».
Bättre kunde väl aldrig en förrädarehop hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
