Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE STURE OCH BISKOP INGEMAR. 225
timat, och åter uppdöko dunkla misstankar mot alla,
som han på något sätt trodde stå i hemligt förstånd
med fienden. Och dessa misstankar ökades, när
han fick höra det rykte, som utspridts, att
konungen tagit Kalmar och låg där med så stor makt,
att han själf (Svante) icke vågat sig längre ned än
till Vimmerby. Att han bland dessa hemliga
danskvänner tänkte sig biskop Ingemar, är både förlåtligt
och begripligt. Han skyndade att skrifva till
Stockholms stad för att förtaga det onda ryktet all
verkan, och med oförtröttad ifver och oförslappad kraft
pådref han belägringsarbetena kring slottet. Men
han var fortfarande förstämd till sinnes, och hans
misstankar ökades till visshet, då ett tal kom för
hans öron, att fienden ämnade med svek vinna
Bergqvara slott.
Detta var ett fast slott i Värend vid Helgasjön,
ej långt från Vexiö och biskop Ingemars slott
Kronoberg. Erik Trolle hade det i förläning och hade
gifvit riksföreståndaren sitt öppna bref på, »att
fienden där icke skulle erhålla tillflykt eller beskydd».
Svante Nilssons ärliga, rättframma sinne kunde icke
ett ögonblick tänka på förräderi hos denne man,
utan vände sig med hela sin ovilja mot biskop
Ingemar, som redan på våren gifvit honom
anledning till klagomål. Just som han gick i sådana
tankar och medan vreden blossade på hans kinder,
inträdde en hans tjenare och anmälde en sven från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
