Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTE SVEN.
243
Utan att akta därpå skyndade han fram till
Lill-Anna, som af förskräckelse ej ens tänkt på att
springa sin väg. Och han tog barnet på sin arm
och aflägsnade sig, tydligen i riktning mot byn, dit
stigen slingrade sig fram öfver ängen genom den
angränsande skogen.
Kari stod och såg efter honom, tills han
försvann under trädens skugga, och det såg ut, som
om den sista synen inneburit för henne lika mycken
fasa, som den första. Så helt och hållet förlamad
stod hon där, i andlös förbidan lyssnande efter
ljudet af de kraftiga stegen, långt efter sedan de icke
mera kunde förnimmas. Men liksom hade hon lika
plötsligt fattats af tanken, att hon gjort sig skyldig
till en försummelse, som hon ville godtgöra, ryckte
hon sig beslutsamt upp ur sina tankar och vände
sig om för att stiga ned och skynda efter den
bortgående.
Då hörde hon en häftig ordvexling, som
förmådde henne att ännu dröja qvar. Ljudet kom från
skogen, der mannen med Lill-Anna försvunnit, och
det varade icke länge, så såg hon på andra sidan
skogen tvenne af sin faders drängar skynda bort
med Lill-Anna.
Men räddaren såg hon icke vidare.
När hon själf kom hem om qvällen, fick hon
höra huru det förhöll sig. Den ena drängen talade
om det för henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
