Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra sig en god qväll. En halfäten julgalt låg midt
på bordet och ölmuggarne gingo flitigt omkring,
under det att ett oredigt sorl af en framskrålad
skämtvisa, beledsagad af högljudt samtal, trängde
ut i de fria.
Plötsligt ryckte Sven till och lyfte den ena
handen, liksom om han funnit något, som han alldeles
icke väntat, och som därföre både öfverraskade
honom och försatte hans själ i den högsta spänning.
En af svennerna i stugan hade rest sig upp och
lutat sig fram öfver bordet för att skära sig en bit
af grissteken. Han höll i handen en knif, hvars
långa skaft stack upp öfver handens bredd och lät
en prydlig silfverrand lysa i eldskenet. Sven kunde
tydligt se sin fosterfaders bomärke.
Det var åsynen af detta, som kom honom att
darra af den häftigaste rörelse och nästan glömma
ändamålet med den nattliga vandringen samt
Rasmus och hans huskarlar, hvilka ännu icke hunnit
fram, men hvilkas steg han hörde knarra mot snön.
Sven skyndade fram till dörren, ryckte upp
denna och störtade in. Under inflytandet af den
rikliga välfägnaden var det knappt någon, som gaf
akt på den ensamme bonddrängen, förr än denne stod
alldeles invid svennen med den sölfbodda knifven.
»Hvar fick du den knifven?» sporde han med
ett hemskt lugn, som alla missförstodo, och lade sin
hand på svennens skuldra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
