Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»J° jag minnes», svarade den tilltalade,
densamme som talat om pilskotten, »och dälen gale
mig, såg jag icke dig ock; du följde med den galne
tuppkycklingen, men vände om strax som vi ryckte
fram att lära eder icke i förtid gala om seger. . . .
Vi hafva godt minne, ser du. . . . Jag känner dig på
hållningen, för jag stod i utkanten af hären, men
följde kamraten, tills han fick sin välkomma, så att
han aldrig behöfver någon mera.»
»Så gick det till, ser du. Din galne broder
kastade sig med denna knif in i hopen rakt på herr
Otto, då jag gaf honom ett slag, som stäckte vägen,
och knifven drog jag ur hans hand som ärligt byte.»
Därmed lade han knifven ifrån sig på bordet.
Sven stod ett ögonblick tyst, men hans läppar
darrade, och det var som om en ljusning låtit sig
förnimma i hans anlete. Men hans ögon sprutade eld,
så att man kunde väl med den danske knekten kalla
honom sprutöga. Alla knektarne sågo på honom,
och alla skrattade.
»Hvad vill du så mera?» sporde Lauritz.
»Hvad jag vill», började Sven och höjde sin
stämma, så att det blef tyst i stugan. »Jo, det skall
jag nu säga dig och eder alla. Är det sanning ditt
tal, att min broder föll som din fiende, och icke
som din vän, så må Gud välsigna din tungas tal,
men knifven tager jag igen,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
