Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är eget att se — och företeelsen visar sig öfver
allt i historien — huru svårt det är för en
samhällskraft, vare sig stor eller liten, att inse, när dess tid
är ute, när den har fyllt sin sändning. Tiden
brusar den förbi, och där står den med sina gamla
minnen, fördomar och anspråk, och har liksom svårt
att begripa, hvarför samma mått af kraft icke längre
medför samma mått af verkan, men mätande
kraften icke efter det nya, som är, utan efter det gamla,
som varit. Och under inflytande af denna
missräkning öfvergår den i ett slags yrsel, och vidtager,
mått och steg, som påskynda dess fullkomliga
undergång, i stället att återföra den forna makten och
glansen.
Knappast visar sig detta någonstädes så tydligt
som hos hanseförbundets hufvudstad Lubeck, vid
början af i6:de århundradet. Redan långt tillbaka
under medeltiden hade litet emellan försök blifvit
gjorda att anknyta handelsförbindelser mellan de
’ ø
nordiska rikena och andra makter, såsom England,
men i synnerhet Nederländerna, och såsom naturligt
var hade Hansan på allt sätt satt sig däremot, allt
för väl inseende, att därigenom dödsstöten skulle
gifvas åt dess egen handel. Denna grundade sig
ensamt på import till Skandinavien af andra länders
produkter och export af Skandinaviens, men
alldeles icke på egen produktion eller egna råämnen.
En sådan handel kunde bära sig, så länge Hansan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
