Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befann sig. I deras ställe fylldes den lubska
senaten af idel obetydliga män, utan den minsta insikt
i offentliga värf, men lydiga verktyg för sina
härsklystna ledare.
Nu utrustades en flotta af 24 skepp att med
våld utestänga Holländarne från Östersjön, och
sändebud afgingo till både Sverige och Danmark. På
rådhuset i Stockholm lämnade konung Gustaf det
svar, att han icke ville gå in på deras fordringar,
och påihinde Ltibeckarne om deras oredliga
förhållande, då han fördref Severin Norby från
Gotland, men de lämnade alla sina löften för denna
hjälp ouppfyllda. Till följd af detta svar steg
förbittringen i Ltlbeck öfver alla bräddar. Man
skickade konung Gustaf ett skarpt svar, hvari han så
godt som befalldes att låta sin flotta förena sig med
den liibska. »Konungen borde akta sig» — så
utlät man sig i Lubeck helt öppet — »desamme som
med 100 mark hulpijt honom till Sveriges rike, ville
ock vara de, som med 500 mark skulle komma
honom därifrån igen. Detta var tacken, för det de
hade gjort en oxdrifvare till konung.» Detta tal
hade naturligtvis afseende på den hjälp konungen
fått, när han, förklädd i bondkläder, med de saxiske
oxhandlarne anlände till Lubeck 151g om hösten.
Ltibeckarne inskränkte sig dock ej blott till hot,
utan läto belägga med qvarstad allt svenskt gods i
Liibeck, hvilket åter hade till följd, att Gustaf gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
