Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade frestaren och varnade tillika Svante för
konungens hat; »han ginge i Lauenburg sin
undergång till mötes, ty hertig Magnus hade fått i
uppdrag att bringa honom om lifvet».
Med ädel värdighet svarade Svante: »Jag är
en ung man och kan icke inlåta mig i något
företag emot min konung och mitt fädernesland; jag
skulle då tillskynda min moder, min släkt och mina
vänner en evig sorg och bedröfvelse, bringa dem i
förderf och afhända mig själf allt mitt arf och eget
i Sverige!» — Meyer ville knappt tro sina öron,
men tog för gifvet, att den unge herrn lät tala vid
sig, och sade därför: »Vi herrar af Liibeck äro rika
och mäktiga nog; misten I något i Sverige, vele
vi gifva eder fyrdubbelt igen, och skulle vi icke få
öfverhanden öfver konung Gustaf, det Gud förbjude,
så vele vi skrifva honom till, att han skall låta eder
komma till edert igen, "eller vele vi fejda med
honom så länge, tills han gifver eder det.» De stolta
orden utöfvade dock intet inflytande på herr Svante,
och då sprang Meyer upp och utropade: »Velen I
ej i Guds namn, så skolen I det i djäfvulens!»
Bref sändes i Svante Stures namn till Sverige,
hvari dess inbyggare uppmanades att gripa till
vapen och afskudda sig konung Gustafs tyranniska
regemente, och under brefven satte de Sturens
sigill, som de låtit förfärdiga, och allt därunder sökte
de med djrrbara skänker och smicker vinna fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
