Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida våga ett försök att befria sig från adelns och
presternas tryckande ok. Hela det krig, som nu
började, har fått namnet grefvefejden, emedan en
grefve Christofer af Oldenburg var anförare för
löb-ska hären, men kunde lika väl kallas så, emedan
det fördes lika mycket mot de privilegierade
stånden, som mot den eller-dem, hvilka dessa stånd ville
uppsätta på tronen. Ty de världslige herrarne ville
hafva Christian, den äldste af konung Fredriks
söner, prelaterna åter en yngre, vid namn Johan, till
konung. »I de dagar» — skref en så godt som
samtida dansk historieskrifvare — »var det icke godt
att vara eller heta adelig; vanligen hördes de orden:
man skall slå ulfvarne ihjäl, så blifva där inga
ungar efter dem. Många fruar och fröknar förklädde
sig som bönder och sökte på detta sätt frälsa sig.»
Grefve Christofers infall i Holstein var blott
förställning. Sedan han därmed förmått Christian
att blotta Seland på krigsfolk, gick han alldeles
oväntadt öfver på denna ö, där han landsteg
midsommaraftonen 1534. Köpenhamn öppnade sina
portar, Malmö fördref sin adliga besättning, och inom
kort hade Fyen och de öfriga öarne samt Skåne
underkastat sig grefven, som mottog deras hyllning
i den fångne konung Christians namn. Denne
konung, som i vår historia bär tillnamnet Tyrann, hade
gjort sitt namn kärt för den danske bonden, och
därföre begagnade sig Lubeckarne däraf, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
