Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga amiralskeppet, den stora Mikael, och gaf
befallning att hålla kurs på detsamma. Och allas ögon
följde med skärpt uppmärksamhet Mikael, och allas
hjärtan klappade af stridslust. Mikael sökte
emellertid länsa undan, så godt sig göra lät. >Han
veckade undan för Krafveln, som en räf för ett koppel
hundar.» Men Krafveln var bättre seglare.
En blixt, ett dån, som öfvergick stormens och
vågornas tjut! Det var Stora Krafvelns helsning till
Mikael; de voro inom skotthåll för hvarandra. Skott
följde på skott. Några ögonblick, och stora Mikael
flöt som ett redlöst vrak på det upprörda hafvet.
Det blef. också Mikaels sista strid; han kom sedan
aldrig. mer ut i sjön. Men herr Måns var ej nöjd
därmed. Den segrande Krafveln styrde från
Mikael midt in i hopen af de fiendtliga skeppen. En
förfärlig strid uppstod. Harm och hämndlust gjorde,
att Liibeckarne stredo som ursinnige, och månget
säkert skott riktades den gången mot den svenske
jätten. Hans tackel och tåg började blifva
förtvif-ladt tilltygadt, men allt så stod den barske herr Måns
på kommandobryggan och uppmuntrade sitt folk och
ledde striden. Nu hann också Kampermannen fram,
men nu började också de fiendtliga hufvudskeppen
att vika, och med alla klutar, som ännu kunde
uppfånga en vind, sköt Stora Krafveln fram och jagade
dem alla framför sig. Först när natten inbröt, blef
det slut på striden och förföljandet. Då hade Stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
