Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derlagets nesa bragte Löbeckame utom sig, blef
hvarje medel godt, och liksom de började, så
slutade de äfven med att anlita förräderiet, men detta
till sist i sin uslaste form — lönmordets. Att
Lti-beck till en början sökte förskaffa sig lämpliga män
att sätta i spetsen för sina operationer mot de
nordiska rikena, det må man nu mindre undra på,
äfven om man här måste förkasta medlet att locka
till förräderi, men att på lönliga stigar smyga sig
fram på sitt byte och liksom hugga sin ädle fiende
i hälen, — det är och blir alla tiders afsky.
Det dröjde icke länge, förr än Löbeckame
funno, att den, af hvilken de egentligen hade något
att frukta, var Sveriges konung, och att han för
dem var vida farligare än den danske Christian.
Synnerligast blef detta klart för dem efter den
svenska flottans lysande bedrifter till sjös 1535. Men
redan dessförinnan spunno de i mörkret svarta
ränker mot den svenske konungen. Förstulet tal om
försåt, som skulle vara anstiftadt mot Gustaf, var
gängse i Tyskland redan 1534, dock utan att man
med visshet vet, om Lubeckarne hade sin hand med
i detta, äfven om det icke var dem obekant. Det
är dock sannolikt, att, så länge de hyste hopp om
att i öppen strid betvinga honom och genomföra
sina planer, de icke togo sin tillflykt till så usla
medel. Emellertid erhöll Gustaf tid efter annan
varningar från åtskilliga tyska furstar och äfven från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
