Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom sina ståndsbröder hyllat grefve Christofer på
den fångne konung Christians vägnar, men
misstrodde honom och hans anhängare lika mycket som
fienden. Han kunde icke rätt afgöra, om han borde
hålla fast vid den förre eller sluta sig till svenskame
och dem, som förklarat sig för den nyvalde Christian
III. Emellertid beslöt han att försvara sig. Slottet
låg på en höjd ofvanom staden och var väl befäst
med murar och rundlar samt omgifvet af grafvar
och tom. Det högsta tornet kallades Kärnan, och
där satte herr Tyge sin köksmästare, Jesper Friis,
till befälhafvare; själf stannade han med krigsfolket
på nedre borggården. I själfva staden låg det
lu.b-ska krigsfolket, och sålunda tycktes det, som om
denna ort väl borde kunna uthärda en dust.
Denna åsikt hyste äfven de svenske härförarne,
h vilka framför allt fått sig inskärpt af sin konung
att gå försiktigt ’till väga, och de tvekade därföre
att närma sig den väl befästa och med krigsfolk
öfverfyllda staden, helst som de icke kände Tyge
Krabbes verkliga tänkesätt. Länge kunde de dock
icke dröja, utan bröto upp och ryckte fram. I
spetsen framstörtade rytteriet, fördeladt i tvenne
afdel-ningar. Den ena af dessa rände rakt mot fienden, den
andra antände husen, och härunder framträngde
fotfolket fast och oemotståndligt, nedslående allt, som
kom i dess väg. De lubske stredo med tapperhet,
men voro redan bringade i trångmål, då något in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
