Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och medan Ltibeck kämpade en jättestrid, för att
försäkra sig om bibehållandet af det som varit —
sina privilegier och sin ensamhandel på Östersjön.
Med undantag af Lubeck, hvars hemliga
stämp-lingar voro farligare än dess svärd, voro dock dessa
yttre förvecklingar och strider i allmänhet småsaker,
jämförda med den folkrörelse, som bär Nils Dackes
namn, och som icke eger någon annan betydelse,
än som Dalupproren och Vestgötabullret egde, den
nämligen att stäfja det nya, som bröt in från alla
håll med öfvervttfdigande och häpnadsväckande kraft,
— att stäfja det och vika det tillbaka, skulle det
ock kosta den stränge och hårde konungen hans
krona. Dackefejden var det sista af de uppror,
Gustaf I hade att bekämpa, på samma gång som
det var det svåraste. Sådan var den kraft, med
hvilken dessa Smålandsbönder uppträdde, att själfva
den själstarke och pröfvade konungen förtviflade om
krona och rike, och redan vidtog anstalter att lämna
det land, som han genom sitt mod en gång räddat,
med tillhjälp just af samma samhällskraft, denna
allmoge, som han nu måste bekämpa. Sådan var
tillika tidslägenheten, att denne Smålandsböndernas
höfding stod i underhandling med sin tids
mäktigaste furste, kejsar Carl V, fick sig bref tillskickade
af honom och hans frände, pfalzgrefve Fredrik,
hvilken senare till och med gjorde honom genom ett
öppet bref till adelsman med sköld och hjälm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
