Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att rädda sina lif undan Däcken, hvilken kom
antågande mot deras gårdar och hade för dem
bestämt samma öde som för alla herremän och
ko-nungsfogdar — sköfling af deras egendom och död
för dem själfva. Det var sedan flere år tillbaka ett
rop bland bönderna, »att de all adel ihjälslå och
utrota ville», och denna fejd var ett verkställande
af detta rop.
De båda herrarne gingö med snabba steg in i
kyrkan och togo sin tillflykt i sakristian, i hopp att
Däcken, som äfvenledes ville beskydda den gamla
(katolska) läran, icke skulle rycka dem ut ur
helgedomen. Där sutto de nu, och kyrkfolket började
samlås, och presten steg framför altaret att begynna
den heliga mässan. Då hördes plötsligt vapenbuller
utanför på kyrkovallen, och Dacke själf och Lille
Jösse kommo i spetsen för sina bönder. Däcken
sände Lille Jösse att erbjuda de båda herremännen
lejd, om de ville komma ut på kyrkogården. Men
det ville de icke. Dock ville de öfverlämna sig åt
Lille Jösse, om han lofvade dem säkerhet till lifvet.
Denne man var nämligen känd för att aldrig bryta
sitt ord, och var så väl därför som för sitt hurtiga
sinne, sitt mod och sin oförskräckthet mycket
ansedd bland bönderna.
Lille Jösse framförde budet till Däcken, och
denne sade: »lofva dem allt, hvad de begära; komma
de väl härut, så lära vi väl få råd med dem.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
