Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre år efter sedan han . vid den svenske konungens
kröning blef slagen till riddare.
. Medan nu herr Arild satt i sitt fängelse, trodde
man i Danmark, att han sent eller aldrig skulle
återvända, och den stränge riddar Tage Tott på
Näs, som såg den ene friaren efter den andre komma
till sin dotter och sändas sina färde, tillsade henne
slutligen, att han icke ville veta af slikt. Alla
dotterns böner och tårar hjälpte icke; han förbjöd
henne att vidare tänka på honom, som hon lofvat
sin tro, och tillsade henne såsom sin oföränderliga
vilja, att hon skulle gifta sig med en annan. Det
blef en svår tid för jungfru Tale, och mången natt
satt hon gråtande vid sitt fönster och såg ut öfver
Guds sköna värld, som endast hade sorg och be-,
kymmer att bjuda henne. Vintern gick till ända,
och det blef åter vår, men ingen herr Arild kom,
och dagen nalkades allt närmare, då hon måste lyda
sin faders vilja och träda i brudstol med en annan.
Men gaf man i Danmark herr Arild förlorad, så
gjorde han det icke själf, där han satt i fångtornet.
Hans fyndiga hufvud arbetade oafbrutet på planer
att kunna återvinna friheten, men knappt hade han
en färdig, förr än han förkastade den, och så
förgick tiden. Slutligen trodde han sig dock hafva
funnit hvad han sökte, och han satte det genast i
verket. Han bönföll hos konung Erik att få resa
hem och fira sitt bröllop med jungfru Tale samt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
