Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej blott en flyktig känslas svall, som förestafvade
orden, då den kunglige älskaren sjöng:
»Har Karin icke land och skatter,
så har hon dock det jag begär.
Den kärlek, hon mig med omfattar,
är mig fast mer än guldet värd.
Hvar må följa sitt eget sinn,
kär håller jag min herdarinn.»
Kanske är ock denna kärlek den enda
blomman i konung Eriks minne, som aldrig vissnar. Den
var honom mera än guldet värd, ja än kronan; ty
han offrade henne för sin kärleks skull, kunde man
säga, eftersom hans giftermål med Karin och hennes
kröning till drottning var ibland de orsaker, som
vållade upproret af hans bröder och alla de stolta,
högbördiga Vasafränderna. Världen är sig lik, och
fördomen regerar världen. Eriks kärlek var ej ett
fel, men att han vågade bekänna sin kärlek inför
världen, att han vågade lyfta upp till sin sida den
qvinna, som han skattade högre än all världens
skatter och guld, och att konungahusets döttrar och de
stolta grefvinnorna och friherrinnorna skulle böja sig
för denna qvinna ur hopen, — det var ett fel, som
ej kunde förlåtas.
Och likväl visade drottning Karin just
därutin-nan sitt hjärtas adel, att hon aldrig ett ögonblick,
ej ens under kronan och purpurmanteln, glömde sin
forna ringhet. Ett mildt och kärleksfullt väsende,
ett ödmjukt sinne, fullt af hopp och tro i Jifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
