Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
Men äfven hans dag kom. Aret därpå ställdes
han som fånge inför hertigen. Det var i Lunds
länsmannagård, ej långt från Ljuksala, där drottning
Karin bodde. Nu föll den vilde herr Olofs mod.
Han föll på knä och tiggde om nåd i ödmjuka ord.
Men hertigen var obeveklig. »Du har lagt dina
händer på vår salig broder, konung Erik», sade han,
»då han var stadd i fängelse och därtill i ömklig
sinnessvaghet, och din mordlystnad åsyftade till och
med hans lif. I lika måtto har du nyligen hotat
mig själf, hvarförutan du bedrifvit många grofva
missgärningar. Därför skall du denna gång straffet
icke undgå.» Därpå fördes herr Olof af några
ryttare ut i skogen, där han bands vid ett träd för att
skjutas till döds.
Men alla bössorna klickade. Det var trolldom,
sade ryttame; herr Olof var gjord hård för skott.
En af dem gick då bakom trädet och satte
mynningen af sitt gevär mot den bundnes nacke samt
brände af. Det dödade ögonblickligen, men icke
för ty skötos flere skott genom den döda kroppen.
I ett kärr där bredvid nedgräfdes liket.
Och där hade herr Olofs kropp blifvit liggande,
ett rof för vilddjuren, om icke drottning Karin
funnits i närheten. Allt hvad den hårde mannen gjort
henns ondt och bittert i lifvet, hans grymma
handling mot Erik, allt detta glömde hon, lät uppgräfva
liket och svepa det samt begrafva det i vigd jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
