Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pålagd som annat, och står Arvid Eriksson här själf
tillstädes och vet, huru sannt det är. Men jag
säger för min person, att så sannt Gud skall vara mig
huld, och så visst som jag vill, att min själ skall i
dag vara i paradis, så bekänner jag det, att jag
aldrig hört, än mindre själf sagt, att grefve Axel haft
sådan stämpling. Men här i landet hörde jag det
af Lindorm Bonde, när han sade det offentligen
öf-ver bord, icke allenast för Arvid Eriksson, utan för
i
mig och många andra af adel, som vid bordet suto.
Och när sådant tal var på färde, sade jag, att jag
intet visste däraf, icke heller hade förnummit annat,
än att, sedan slaget var öfverstått vid Linköping och
förlikningen var skedd, kom grefve Axel till hans
kongl. maj:t och talte ensligt med honom i hans
kammare, och sedan skildes de gode vänner från
hvarandra. Det består jag, att jag hafver sagt, och
intet hvarken mer eller mindre, förr eller sedan.»
»Ja, Lindorm Bonde», yttrade grefven, »han
hafver väl mera lögn fört här ur än det är i landet;
men det, att min bror skildes med gunst och
vänskap från hans kongl. maj:t, det menar jag, att vi
gjorde alla.»
Därmed slutade detta talet, och herr Johan
började nu bedja herr Moritz lägga sig ut för honom
hos hertigen, dels om uppskof till måndagen —
»efter jag härtills icke hafver haft så mycket i min
förmögenhet, att jag kunnat köpa mig så många brä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
