Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckligare syskon ingrodt i sitt hjärta, befallde Erik
sin gunstling Carl de Mornay att natten därpå
utspana grefven. Så skedde ock. Grefven kom med
sin stege, reste den upp mot fönstret och försvann
liksom förra qvällen. Men då sprang Mornay fram
och ryckte undan stegen och skyndade därpå upp
till konungadotterns rum. Och där befann sig
verkligen grefve Johan. Erik lät genast kasta honom i
tornet och ett par dagar därefter offentligen föra
honom fängslad från slottet på väg till Örbyhus,
hvarjämte han sände bref till gamle konungen om
hvad som timat.
Detta var en sorg, som lik ett tveeggadt svärd
gick igenom själen. Ett samtida vittne omtalar,
huru stora tårar sågos tillra ned utför konungens
kinder, vid han stod och talte med drottningen om
tilldragelsen i Vadstena, »icke såsom hos honom
funnits rädsla eller feghet, utan han ängslades
där-öfver så svårligen i hjärtat, att talet tryckte honom
tårarne ur ögonen».
Man visar ännu fönstret till det rum, där den
sköna fröken Cecilia bodde och där grefve Johan
klättrade in till henne. Så visar man ock ett annat
fönster, med hvilket ett sorgligt minne ur
Vasa-ättens historia är förknippadt. Det är det fönster,
hvarifrån hertig Magnus störtade sig i slottets
tfall-graf. De misshälligheter, det split och den tvedräkt,
som rådde mellan barnen, helt visst i icke oväsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
