Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi honom ock detsamma af våra barn pliktiga
äro, såsom ock gamle ärkebiskop Lars säger i sin
afhandling om skolorna. . . . Såå, pojke, huru
gam-•mal är du?»
»Nio år!» svarade Jonas.
»Och du vill bli lärd och förståndig, men ock,
barn, kom det ihåg, en gudfruktig man?»
»Ja, det vill jag!»
»Ser du, gerningarna följa en efter, och när vi
en gång stå däruppe, barn, då hafva de ingen
återvändo!»
»Jag vill göra så godt jag kan», svarade Jonas
frimodigt, »så svarar Gud för resten, för det säger
mor.»
»Gud välsigne dig, pojke!» sade mäster Jörgen
och lade sin hand på gossens lockiga hufvud.
»Men», inföll fadern och strök sig bakom örat,
»ser I, mäster Jörgen, vi hafva svårt att komma
något åstad, mor och jag, vi veta icke, huru vi rätt
skola vända oss i detta ärendet, och därför kom
jag till eder.»
»Det skall jag ock säga eder», genmälde denne.
»I kännen väl Petter Larsson, han har nu snart
slutat skolan i Kalmar. . . . Han skall taga Jonas
med sig och hjälpa honom till rätta till en början.
Sedan är det, Gudi lofvadt, så stäldt, att den som
vill framåt, icke blir ohulpen. Att börja med
fattigdom och i ringhet, det är den bästa skolan det, fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
