Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt vid sidan af staden det gamla, präktiga slottet,
hvarpå så väl Gustaf Vasa som Erik XIV och
Johan III nedlagt så stora kostnader* — redan
intrycket af allt detta var sådant, att Jonas tyckte sig
krympa tillsammans till ett intet och knappast visste,
huru han skulle taga sig fram i sin ringhet och
hjälplöshet bland all denna storhet.
Ännu värre blef det, när han väl kommit in i
skolan. Den myndige rektorn, Nicolaus Petri, och
hans medhjelpare, hvilka alla uppträdde i hela den
barnasinnet öfverväldigande tyngden af medveten
öfverlägsenhet, alla dessa syntes honom minst lika
höga som den vördige kyrkoherden, mäster Jörgen
i Angelstad, fast ingen hade denna värma i blicken,
som han. Det var icke nog med, att biskopsstolen,
som där hemma i Hedenstorpet stod så klar för
honom, spårlöst sjunkit undan hans blick, han
betogs af en känsla, som om han varit färdig att
drunkna.
»Kom till mig, när det är något, som du ej
kan reda dig med», yttrade Petter Larsson, sedan
han följt Jonas till mäster Nicolaus Petri och fått
honom inskrifven i skolans nedersta krets, »kom
till mig, men det tror jag, att du snart kommer
ifrån abcboks-djeknarne.»
Det var ändå ett hopp och en tröst för den
häpne gossen, som kände sig helt främmande och
öfvergifven och aldrig någonsin så lifligt som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
