Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så beder jag dig nu blifva min och följa mig
genom lifvet!»
Svenborg svarade intet, men hon lät honom
behålla sin hand, och när han sedan bad henne följa
till den gamle prosten, så följde hon.
Men gamla*Märta, som stod på afstånd och såg
efter dem, sade, att det såg alldeles ut som om de
vandrat på rosor, så öfverlyckliga sågo de ut.
Gamle prosten blef som ung på nytt vid
åsynen af den käre Jonas. Han gaf med innerlig glädje
sitt samtycke till deras giftermål. Men kronofogden
erinrade sig plötsligt, att han hade ett viktigt ärende
i andra ändan af häradet, och försvann.
Själfva midsommardagen firades bröllopet. Det
var tjugo år efter den minnesvärda dagen, då Jonas
vid sin faders hand vandrade till mäster Jörgen i
Annestad. Nu voro de närvarande, alla de kära,
och mäster Jörgen förrättade vigseln.
Den gode gubben såg så genomlycklig ut, hvar
gång hans blick träffade brudparet, och när han en
gång kom att stå invid fader Börje, sade han:
»Se till, fader Börje, om jag icke säger sannt,
att din son slutar som biskop.»
»Det sägen I icke för första gången», menade
fader Börje.
Och den gamles spådom slog in. Han upplefde
det icke själf, icke heller prosten Petrus, som efter
ett par år dog i sin svärsons armar, men fader Börje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
