Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svensk kapten åtog sig att från Öland på båtar
öfverföra krut till slottet.
Men samma dag, som konungen utfärdade
befallningar härom — det var den 2 augusti —, sam-,
mankallade Some, utan att afbida uppfyllandet af
konungens löfte om undsättning, krigsbefälet och
begärde höra dess tankar om hvad som borde göras,
med anledning däraf, att krutförrådet var nära slut.
Befälet svarade, att det ville våga lif och blod för
Sveriges krona och, när krutet toge slut, värja sig
med stenar. Some lät dem svälja trohets-ed och
hålla upp tu finger, men själf svor han icke.
Emellertid blef nu på grund häraf borggårdens
stenläggning upprifven och stename, äfvensom alla på slottet
befintliga jernlod, uppförda på vallame. Klockan
4 på eftermiddagen sammankallades åter officerarne,
och nu tillkännagaf Some för dem, att han måste
uppgifva slottet.
Officerarne mottogo underrättelsen med motvilja
och uppmanade Some att ännu uthärda några
stormar, »medan alla våra stormstycken voro rundt
omkring slottet i rundelame färdiga och ändå ingen
gång afskjutna». Some brydde sig dock icke om
hvad befälet sade, utan sprang ut på vallen till
knektarne och tillkännagaf för dem, att han
nödgades uppgifva slottet. Knektarne ropade ja,
»eftersom intet krut vore mera för handen». Då gaf Some
tecken till fienden om stillestånd och gisslan för un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
