Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligast i yngre åren, då det nästan var honom
omöjligt att tygla sin vrede eller hämma utbrottet
af sina känslor. Det tilldrog sig en gång under
danska kriget vid en mönstring, att en skotsk
öf-verste, Seaton, begick ett fel, så att konungen måste
tillrättavisa honom. Öfversten begynte ursäkta och
försvara sig, men då rann sinnet till på
konungen, så att han i hela regementets åsyn gaf
öfversten en örfil. Det var en skymf,. som öfversten
icke kunde bära, utan att erhålla upprättelse, och
då denna icke kunde utkräfvas af konungen, begärde
han genast och fick sitt afsked samt skyndade samma
qväll att rida öfver danska gränsen. Han ville här
hos konung Christian IV söka tjenst.
Men så fort konungen kommit på sina rum och
vreden hunnit lägga sig, fann han, att han handlat
öfveriladt, och ångrade sig samt lät genast kalla till
sig Seaton. Denne stod dock icke att finna, och
till slut berättades det för konungen, att han ridit
till Danmark. Konungen lät då genast tillsäga om
sin häst, och red, åtföljd endast af ett par lifknektar,
allt hvad tygen höllo, för att hinna Seaton. Det
lyckades honom ock att strax på andra sidan
gränsen träffa den förolämpade mannen. Han skyndade
emot honom och sade: »Öfverste Seaton, jag har
gjort eder orätt och förolämpat eder. Det gör mig
ondt, ty jag vet, att I ären en hederlig man, och
därför har jag kommit för att bjuda eder upprättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
