Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköld skulle falla däröfver, och nu kom det heta
Vasablodet i kokning. Konungen gaf i samma
ögonblick hertigen en så kraftig örfil, att blodet sprang
ut genom näsan. Därpå skall ett nattligt envig
hafva följt mellan konungen oth hertigen, men därom
känner man intet mer, än att Axel Oxenstjerna
lyckades åstadkomma en förlikning.
Dena örfil’hade, påstår man, en aflägsnare följd
än det nattliga enviget. Den nämnde hertigens
broder, hertig Frans Albert, som i slaget vid Lutzen
stred på den svenska sidan, men sedan gick öfver
till kejsaren och slutligen vid försvaret af
Schweid-nitz blef dödligen sårad, skall på sin dödsbädd hafva
bekänt, att han i slaget vid Lfitzen mördat Gustaf
Adolf, och att han gjort det till hämnd för den
örfil, som hans broder fick på Stockholms slott. Nu
mera sätter man icke längre någon tro till denna
obestyrkta sägen.
Men hvad som här gäller om följden, det
gäller, hvad de båda föregående örfilshistorierna
be-träffar, om själfva orsaken. De stödja sig på
sägner, och vi böra med afseende på Krister Some
säga, att, enligt en annan uppgift, det var emedan
konungen låtit afrätta en nära frände till. honom,
som hos honom föddes beslutet att hämnas vid
första tillfälle. I ett bref, som Some sedan skref
till Sverige, yttrade han: »Man kunde omöjligen
uthärda det skrifvarevälde, som Chesnecopherus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
