Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sig själfva, hade öfverlämnat sig åt bordets nöjen
och befunno sig försänkta i djup sömn, då de
svenska ryttarefanorna närmade sig, och väcktes först,
med undantag naturligtvis af den förbluffade
portvakten, af den antända petarden och portens
sprängande. Då rusade herr Jens Björnsen ut med
dragen värja, nedhögg fyra eller fem af sina fiender,
men träffades af en kula och föll.
Det kunde naturligtvis nu icke blifva fråga om
något allvarsamt motstånd. De få af besättningen,
som satte sig till motvärn, nedgjordes. De allra
fleste hoppade öfver stadsmuren och sökte sin
räddning i flykten. Gustaf Adolf själf med den ena
ryttarfanan, som han höll samlad, red fram till
torget och höll där, medan den andra spred sig öfver
staden att plundra. Sådant var tidens krigssätt, och
det var Gustaf Adolf själf förbehållet att sedermera
därutinnan söka åstadkomma en förändring. Nu
an-sågo sig ryttame hafva att hämnas Danskarnes
grymheter vid Kalmars stormning, och därför foro de
utan tvifvel fram med största vildhet äfven mot de
värnlösa invånarne. Alla, som kunde, sökte rädda
sig genom flykten, och äfven de togo till största
delen vägen öfver stadsmurarne. Redan därvid
om-kommo många. Mödrarna kastade först barnen
utför vallen och hoppade sedan själfva efter. Andra
flydde på båtar genom vattenporten. Tre båtar
sjönko, och de, som voro ombord på dem, omkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
