Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl räddade sig en stor del. Ett rikt byte togs
af alla de ditförda dyrbarheterna, och staden
antändes. Gustaf Adolf ville ej tillåta det senare, men
förmåddes därtill af en svensk adelsman, hvars
egendom nära Kalmar blifvit uppbränd af Danskarne
och som därför nu yrkade, att ingen skonsamhet
måtte visas dem.
%
Medan prinsen höll på torget, kom kyrkoherden
Mogens Jörgensen, så godt som halfnaken, fram till
honom för att begära hans beskydd. Detta fick
han äfven för sig, hustru och barn, och äfven några
andra, som frivilligt gåfvo sig, erhöllo samma skydd,
berättade kyrkoherden sedan för biskopen i Lund,
ur hvars bref underrättelsen är tagen. Prinsen räckte
kyrkoherden handen och samtalade med honom en
fjärdedels* timme om åtskilliga ämnen. Bland annat
skall han hafva sagt: »Det är löjligt, att Jutekungen,
som är en ung och oerfaren krigsman, vill föra krig
emot min far, som är en gammal väl öfvad
krigsherre; men jag tror, att vi snart skola lära honom
se upp.» — Det gick bland Danskame det talet, att
icke många ryttare och fotknektar funnos i Sverige,
utan att därför qvinnor togos till ryttare. Prinsen
skall därför hafva sagt, »att kyrkoherden nu själf
kunde göra sig underrättad om verkliga förhållandet,
där ryttarne sutto på torget» Slutligen befallde
prins»n presten med de s^ynda sig ut staden,
att ej något ondt måtte K - ^ detn. Detta omtalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
