Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf hade att bekämpa och som gjorde det till en
nödvändighet för honom att vända sig till bonden
och uppmana honom till försvar för hus och hem,
det bästa han kunde.
Af sådant folk bestod ock den skara, som kom
ridande ned mot Nybro, där Sven Håkansson satt.
När den fientlige anföraren kom fram och fick se
tiggaren,"stannade han hästen och frågade:
»Känner du Sven Håkansson på Ebbehult?»
»Ja, det gör jag väl!» svarade tiggaren.
Höfvitsmannen kastade då till honom en
penning och frågade:
»Kan du så ock visa oss vägen till Ebbehult?»
»Ja, det kan jag!» blef tiggarens svar.
Nu blef höfvitsmannen helt förnöjd och tillsade
tiggaren att skynda sig, emedan de hade brådt att
komma till gästning på rike Sven Håkanssons gård.
Ja, tiggaren linkade i väg, så godt han kunde. Men
som han var så illa halt, så gick det ändå icke fort
nog för den ifrige Dansken. Denne lät honom
därför sitta upp bakom sig på hästen. Nu gick det
undan, tills de hunno fram i skogsbackarne, där
bakhållet lurade.
Då hoppade tiggaren ned från hästryggen,
kastade af sig trasorna och visade sig för den
förvånade Dansken i sin rätta skepnad. Men denne hann
icke mer än kasta en blick på Sven Håkansson, så
föll han död af hästen. Sven ryckte nämligen ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
