Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vid Pleskow, Ers Majestät, samma dag som
herr Evert Horn föll. . . jag heter Knut Assarsson!»
»I sorg möttes vi då första gången!» svarade
konungen.
»Men så mycket gladare nu!» återtog den
frimodige mannen. »I morgon, vill Gud, skall Ers
Majestät emottaga sin brud på Kalmar slott.»
»Godt, godt, Knut Assarsson! kom till mig
då!» svarade konungen leende och vinkade med
handen.
Knut Assarsson stod qvar i sin båt och lät den
en stund drifva för vågorna, medan den kungliga
båten fortsatte sin väg i riktning emot Kalmar slott.
Konungen blef snart mera liflig och började
samtala med sin följeslagare. Denne hade träffats lika
som konungen af Knut Assarssons rop och hade
med omisskänneiig förvåning sett den ståtlige
mannen resa sig ur båten, och ej en min i hans
ansikte, ej ett tonfall i hans klangfulla stämma hade
undgått honom. Han satt ännu med blicken fäst
på den lilla båten, när man aflägsnat sig ett godt
stycke från honom. Detta väckte konungens
uppmärksamhet.
»Hvad sen I eder tillbaka efter, friherre Bengt;
har min raske buss förtrollat eder?»
»I det närmaste», genmälde friherren, »och om
jag icke bedrager mig, har äfven jag sett den
mannen förr en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
