Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt en ung flicka, som utan gensägelse var den
skönaste bland de sköna. Det var den sjuttonåriga
Margareta Brahe. Hennes bländhvita panna,
omgif-ven af yppiga lockar, de sköna ögonen, hvilka
tycktes kunna brinna både af kraft och af outsäglig
ljuf-het, den fint rundade barmen, och med hela denna
yttre fägring af jungfrulig friskhet ett visst något,
som hade sin rot i hjärtat och sålunda kom inifrån,
men som i hvarje blick liksom i hvarje den minsta
rörelse inlade ett obeskrifligt behag, desto mer
oemotståndligt, som det var omedvetet — allt detta
förlänade åt den unga flickan en makt, som
svårligen någon kunde motstå.
Där hon nu satt med några blommor i handen,
på hvilka hennes blick hvilade, medan hon
behagfullt lutade det lockiga hufvudet åt sidan, helt och
hållet liksom öfverlåtande sig åt sig själf och sin
egen lilla värld midt i världslifvets vimmel,
föreföll hon betraktaren som ett lekande barn, för
hvilket all världens diktan och traktan betyda mindre
än blomman i hennes hand, som en solstråle,
hvilken upplyser och värmer jordlifvets dunkel utan att
själf höra dit.
Bengt Oxenstjernas blick hade genast vid
konungens tilltal fäst sig vid den sköna flickan, och
nästan utan att han visste det följde han efter
konungen, så att när samtalet började blifva allmänt,
stod han midt för Margareta. Konungen själf kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
