Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ers majestät talar där om något, som för oss
alla är en gåta ... vi känna intet om den persiske
konungens enbuske.»
»Så kunnen I tillfredsställa fruntimrens
vetgirighet, Bengt», återtog konungen och log så godt,
medan hans blick öfverfor så väl Bengt som Ebba
Brahes syskonbarn.
»Låt oss höra, låt oss höra», ropade flera
stämmor, när konungen i det samma vände sig till Nils
Stjernsköld och Gustaf Horn, hvilka stannat alldeles
bakom honom, och med hvilka han snart fördjupade
sig i ett samtal af mera allvarsam art.
»Historien är ganska kort», började Bengt,
synbarligen med nöje villfarande en begäran, som
räddade honom ur hans pinsamma belägenhet att stå
mållös framför hofvets yppersta skönhet. »När
jag med den persiske schahen återvände från
kriget mot Turkarne, det var för tre år sedan vid denna
tid, så vistades jag någon tid vid hans hof, och han
visade mig alla sina skatter och kostbarheter.
Slutligen en dag sade han till mig, att han skulle visa
mig det allra dyrbaraste af allt hvad han egde, och
han förde mig till en aflägsen del af sin stora
trädgård, där växter från hårdare himmelsstreck
uppdrogos. Här stannade han framför ett guldstaket, som
omgaf ingenting mer och ingenting mindre än en
enbuske. ’Om du kände denna buskes krafter’,
sade han till mig, ’så skulle du förstå dess värde.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
