Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de renasta diamanter. Han betraktade
vemods-fullt den lilla medaljongen, kysste den, och när han
sedan åter gömt den vid sitt hjärta, hviskade han
sakta:
»Margareta!»
Flickan for häftigt upp, men Bengt fattade med
bägge sina händer om henne, och i hans blick låg
något så bedjande och innerligt, att Margareta snart
åter hemtade sitt lugn och med en oskuldsfull,
leende blick såg upp till honom.
»Förlåt mig, Margareta», sade han med rörd
stämma, »förlåt mig, att jag störde dig här, ehuru
jag kunde förstå, att du ville vara ensam. Men min
konungs tjenst tillåter mig icke att välja stunderna,
synnerligast sedan jag nu blifvit hans kammarherre,
och därför ...»
»I börjen så högtidligt, friherre Bengt, som om
det vore fråga om ett tal inför schahens af
Persien gemål ...»
»Ja väl, jag börjar högtidligt, och jag har skäl
därtill . . . men jag vill först berätta något för eder,
som fallit eder alldeles ur minnet, eller som I icke
kunnen minnas, men som för mig varit af ett
oskattbart värde. Det är nu tretton år sedan jag med
min farbroder friherre Johan Gabrielsson och många
andra herrar var på besök hos din fader på
Ryd-boholm. Äfven salig konungen och vår nuvarande
konung voro där. Och allt var tillredt på det yp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
