Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fatta den store Gustaf Adolfs tid och det skick, som
då var rådande. Den släkt, till hvilken Bengt
Oxen-stjerna hörde, var en af rikets förnämsta, och
med-lemmarne af den, liksom af de andra gamla ätterna,
Brahe, Horn, Bjelke, Stenbock, Sparre m. fl.,
betraktades af mannen ur folket mera som furstliga
personer än som högt stående likar. Icke ens den
yngre adeln vågade jämföra sig med någon af dem.
Men de voro tillika försedde med en förmögenhet
och en bildning, som berättigade dem till denna
höga ställning, och släktskapen med konungahuset
bidrog dessutom i hög grad att höja dem öfver
rikets öfriga inbyggare.
Men var skillnaden stor mellan denna högre
adel och den lägre, så var den naturligtvis ännu
större mellan densamma och de ofrälse stånden, och
hade någon af högadeln varit vittne till detta
samtal mellan Bengt Oxenstjerna och Knut Assarsson
och sett dennes fria och obesvärade uppträdande,
skulle denne ofelbarligen betraktats såsom en, den
där hart nära förbrutit sig mot de adliga
privilegierna. För Bengt, som sett sig så vida omkring,
hade visserligen till någon del dessa adliga
företrädesrättigheter förlorat i styrka, men i hela Europa
voro de emellertid så utpräglade, att han på långt
när icke kunnat frigöra sig från deras välde.
Därför var det med en viss förvåning, som han hörde
den djärfve mannens tal, ehuru hans naturliga god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
