Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I sanning icke ringa är det mål, I hafven
föresatt eder, Knut Assarsson , . . men åfven om I icke
hinnen det, så skolen I alltid i Bengt Bengtsson
finna en, som uppriktigt önskar edert väl och
deltager i eder framgång! Men» — tillade han, sedan
han gjort ett par slag öfver rummet, som om han
behöft denna kroppsrörelse för att återkomma till
det närvarande — mig synes, att vi hafva ännu en
sak otald oss emellan.»
»Och hvilken?* sporde Knut.
»Den persiske schahens ring.»
»Nu nämnen I en sak, som för mig är led att
minnas, friherre Bengt. . . . Den ringen höll på att
kosta mig lifvet.»
»Gud förbjude det! Huru hade det då gått med
edra gyllene drömmar, Knut?»
»Schahen ville hafva tillbaka sin ring, och då
jag icke ville släppa den ifrån mig, kastades jag i
fängelse. Dit kom den vise mannen, som träffade
eder vid Persepolis, till mig och sade, att han skulle
rädda mig, om jag blott ville låna honom ringen,
medan han gjorde en annan likadan, som jag skulle
lämna schahen. Sedan dröjde det någon tid och
jag fick min frihet åter, men den vise såg jag icke
mera till. Dock hörde jag, att schahen fått sin
ring. Men schahen hade oaktadt ringen fattat
förtroende för mig, efter som jag kommit i edert ärende,
och då han hörde, att jag var kunnig i krigsyrket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
