Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var till en början alldeles tyst. Man hörde
blott på afstånd af det tilltagande bullret, att lif och
rörelse åter började råda i slottet. Knut stod stilla
med armarne korslagda öfver bröstet och blicken
hvilande på golfstenarne framför sig. Att hans
tankar voro på flykt, kanske svärmade kring det höga
mål, som han föresatt sig att hinna, kunde man
sluta däraf, att han icke märkte ljudet af sakta
smygande steg, hvilka hördes komma nedifrån och
långsamt nalkas uppför den branta trappan.
Några gruskorn, som vållade ett plötsligt
gnisslande under den uppstigandes fot, skulle dock utan
all fråga väckt Knut ur hans tankevärld, om icke
med detsamma dörren till grå salen öppnats och
helt och hållet ledt hans uppmärksamhet i en
riktning, som gjorde hans sinnen otillgängliga för allt
utom den skepnad, hvilken nu uppenbarade sig för
honom.
På tröskeln till grå salen stod Margareta Brahe.
Hennes ansikte var blekt, men en skär rodnad
färgade hennes fina kind, när hon såg mannen
framför sig. Knut ville skynda fram, men hon lade
fingret på sin mun till tecken af försiktighet och
hviskade sakta, i det hon gick snedt öfver förstugan
mot dörren till gyllene salen:
»Mitt bref?»
Det behöfdes intet svar med ord för att
till-kännagifva, att den tillfrågade var alldeles okunnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
