Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah . . • skulle konungen? . . .»
»Jag kan ej säga det för visso», svarade Bengt,
»jag hörde blott edra namn nämnas och såg
konungen blicka fram genom salen, som om han spanat
efter någon. Det var måhända blott en inbillning
af mig, och jag skulle icke vidare hafva fäst mig
därvid, om jag icke här träffat eder. Men om jag
genom denna underrättelse har kunnat vara tappre
män till någon tjenst, så skulle jag djupt ångrat,
om jag icke här gifvit eder del af min iakttagelse.
De båda herrarrie sågo menande på hvarandra.
»I förtroende sagdt», fortsatte Bengt, »skulle jag
icke tveka, om jag vore i edert ställe, att söka åter
blifva sedd af konungen. Man vet ej, hvad ett
glädjens ögonblick kan sluta i sitt sköte, måhända . . .»
»Om jag icke vore något obekant med
gån-garne här på slottet, skulle jag genast...»
»Ingenting är lättare än det», genmälde Bengt;
»dörren här midt emot i andra ändan af denna
hvalf-gång leder in till gyllene salen, och där befann sig
Hans Majestät, när jag lämnade honom ...»
De båda herrame aflägsnade sig verkligen, och
ändtligen var Bengt ensam. Men nu var han mera
oviss än någonsin, om han själf skulle inträda i den
gröna salen eller icke. Alla hans betänkligheter
häfdes dock vid blotta tanken på, att hvarje
ögonblick en eller annan eller kanske alla dessa herrar
kunde infinna sig, och då vore allt förloradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
