Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysande svit. Närmast honom red den afsatte
konung Fredrik af Böhmen, och efter de båda
ko-nungame hertig Wilhelm af Weimar och grefve
Christofer af Baden, så de svenske generalerna,
Gustaf Horn, Johan Banér och Lennart Torstensson,
och därefter några andra herrar, bland hvilka man
såg Bengt Oxenstjerna.
Tåget gick fram genom den böljande
folkmassan till S:t Annas härliga kyrka. Här voro
borgmästare och råd församlade, och när konungen med
sin svit intagit de bestämda platserna, var kyrkan
alldeles öfverfylld med folk. Konungens
hofpredi-kant, doktor Jakob Fabricius, höll predikan, och han
hade tagit till ämne följande vers ur Davids
psalmer: »Efter nu de elände förtryckta varda och de
fattige sucka, vill jag upp, säger Herren: jag vill
skaffa en hjälp, att man frimodeliga lära skall.»
Mär-keligt nog var det samma ord, som nära 200 år förut
en af konungens anherrar, den krigiske biskop
Kettil i Linköping, upprepade i sin domkyrka, då han
anlade sköld och hjälm och drog ut mot konung
Christian för att befria sin frände, den fångne
ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstjerna). Äfven
biskopen anförde de bibliska orden med full
öfverty-gelse om deras rätta tillämpning på sin gärning;
— men hvilken skillnad mellan denna och hans
ättlings, Gustaf Adolfs! Huru trång, huru sammanklämd
omkring den enskilde den förra, och huru vid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
