Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att arbeta på den heliga romerska kyrkans
återställande.
»Ja väl, .min son», återtog den gamle, »desse
män kände jag så väl, som om vi varit bröder, och
hade icke antikrist och mörksens furste segrat, så
hade de både stigit högt och fort, ty konung
Sigismund höll dem kära. Jag minnes, som om det
vore i går, när min vän Olaus gick hädan och
Petrus svor en dyr ed att hämnas hans död och sin
egen skymf. Det var om hösten 1593 under
oroligheterna i Stockholm, då grefve Erik lät den heliga
messan hållas i slottskyrkan och i det nya huset i
staden. I hafven väl hört talas om, huru folket
stormade till, Olaus ville hindra hopen att våldföra
sig på Herrans tjenare, men han fick ett så hårdt
slag därvid af en klubba, att han föll neder och dog
på stället. Hans broder Petrus befann sig bredvid
honom, och när han såg upp, fick han sikte på
unge grefve Abraham. ’Det skolen I icke hafva
gjort för intet, grefve Abraham!’ ropade han, men
fick af den uppretade grefven ett slag i ansiktet, så
att blodet forsade ur näsa och mun. Jag menar ock,
att den ädle grefven fått betaldt för denna gamla
skuld. Det kännen I bättre än jag . . . hvilken
ande, som rådde öfver denna grefve Abrahams
äf-vensom öfver grefve Magni födelsestund, vet jag
icke, men långt föllo de från sina bröder och äfven
från sin ädle fader ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
