Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade slutat sitt arbete och reste sig upp från
skrif-bordet. Inne i arbetsrummet befann sig utom
konungen ingen mer än Bengt Oxenstjerna.
»Nå väl, min käre Resare-Bengt», sade
konungen, i det han vänligt leende gick fram till denne,
»nu menar jag, att vi hafva gjort ett stycke väg
tillsammans, hvars like icke många göra efter . . .?»
»Det menar jag ock, Ers Majestät», svarade
Bengt, hvars milda, allvarliga anlete knappast
tycktes veta hvad glädje var, »och det är min högsta
lycka liksom min högsta ära att hafva fått följa med
på detta Hannibalståg genom Europa.»
»Men säg mig, käre Bengt», sade konungen
i det han lade handen på Bengts skuldra, »I ären
dock icke mera densamme som fordom, jag har
märkt det länge, och mig synes, som om I blifven
mörkare till sinnes med hvarje dag som går. . . .
Eder trolofvade befinner sig dock här i drottningens
svit, men där blifver I stående, som om hon gjorde
eder mera sorg än glädje. Hon eger dock en
skönhet, hvarmed få härute kunna täfla, och så vidt
jag vet, motsvaras hennes yttre fägring äfven af
hjärtats. . . . Hvi dröjen I då, Resare-Bengt? Det
påminner om enbusken där hos den persiske
scha-hen ... I afbryten, just när I skolen få det bästa
att veta.»
Bengts ansikte blef allt blekare och blekare
under konungens tal, och handen, som han förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
